Så här i nådens år 2008 har det blivit inne med att få lite panik och ångestkänslor. Särskilt kändisar, dom stackarna drabbas av panik och ångest, och se vad hemskt påfrestande det är för dom, stackarna, de svaga utsatta  stackars kändisar. Vem bryr sig om mig när jag får en panikattack? Vem bryr sig när jag får dödsångest? Läkemedelsindustrin bejublar mitt pillerknaprande, min psykläkare får ha jobbet kvar. Det är väl dom då som bryr sig...Å andra sidan vill jag inte ha sympati, nä jag vill ha empati, empati och empati.